Anders Hesselbom

Samantha Fox special double-groove multi-play pressing

2021-08-07

Henrik Andersson har donerat maxisingeln “I surrender (to the spirit of the night)” med Samantha Fox till mig. En 12″-singel med skivnummer FOXY T6. Det som gör denna speciell anges på framsidan: Special double-groove multi-play pressing.

Det är inte helt självklart vad detta betyder, eller ens att det bara är sida två som avses. Det du kommer att märka när du spelar b-sidan av skivan, är att det ser ut som att den snurrar 90 varv per minut, men singlar (som denna) ska spelas upp i 45 varv per minut.

En vanlig LP spelas i 33,3 varv per minut, vilket innebär att det tar knappt två sekunder för nålen att flytta sig från det yttersta varvet till näst yttersta varvet. En singel snurrar 45 varv per minut, vilket innebär att samma förflyttning endast tar 1,3 sekunder för nålen att flytta sig ett varv in.

A-sidan, som är den utökade mixen av “I surrender (to the spirit of the night)”, fungerar som skivor gör mest. Ljudimpulsen ligger lagrad i ett spiralformat spår som rör sig in mot mitten. Oavsett var du lägger på nålen, kommer spiralen att fånga den, och leda den in till mitten. Detta är det normala:

Det special double-groove multi-play pressing betyder, är att det outnyttjade området på en vanlig 45-varvare har, är använt till ett spår till, innehållande samma information. Bilden visar principen. Beroende på var (eller när, eftersom armens position är statisk) du lägger på nålen, kommer antingen det ena (gröna) eller andra (röda) spåret att fånga armen och leda den till mitten. I praktiken är det slumpen som avgör.

Anledningen till att man vill ha det så här, är att slitaget på skivan kommer att vara i snitt hälften av slitaget på en vanlig skiva, eftersom du i det långa loppet kommer att spela det gröna spåret lika många gånger som det röda spåret. För den med en stor skivsamling i sin ägo är detta vanligtvis inte något stort problem, för en livstid räcker inte till särskilt många spelningar per skiva, men för en DJ som sliter på sina skivor, eller för den som råkar ha just denna låt som sin favorit, är detta något bra. (Många 7″-singlar som släppts under 80- och 90-talet har faktiskt varit av så låg kvalité att du endast kan lyssna på dem med full ljudkvalité 2-3 gånger.)

I teorin skulle man kunna ha olika information i de olika spåren, så att slumpen får avgöra vilken låt som spelas när man lägger på nålen, vilket Henrik Andersson (som donerade skivan till mig) faktiskt hävdar har gjorts.

(Jo, jag försökte komma nära med kameran och ta bilder på nålen, men för en sådan närbild har jag varken ljus eller stativ som håller måttet. Det kanske kommer längre fram.)

Categories: Geeky, Pop culture