Anders Hesselbom

100 filmer

2023-10-08

Jag antog utmaningen att titta på och kommentera etthundra filmer, och här är resultatet.

Film 1 av 100: Spirited (2022) av Sean Anders med Will Ferrell och Ryan Reynolds. Började som en bedrövlig kopia på Scroodged men överraskade med att falla lite tillbaka på Dickens originalstory. Konceptet fungerade om man inte förväntar sig mer än vad Sean Anders brukar leverera. Betyg: 2/5.

Film 2 av 100: Blåst på konfekten (1979) av Blake Edwards med Dudley Moore, Julie Andrews och Bo Derek. En film som frugan slänger fram som förslag när inget annat finns att se. George (Moore) är både en framgångsrik kompositör och en alkoholiserad framtida äkta man. En av de bästa komedier jag någonsin sett. Totalbetyget är 4/5, men som komedi är det solklart 5/5.

Film 3 av 100: The girl, the gold watch and everything (1980) av William Wiard med Robert Hays och Pam Dawber. Man ärver en klocka som kan stoppa tiden. Några skurkar utsätter honom för en komplott, men han och hans drömtjej använder klockan till sin fördel. Lagom trevlig film. Den dåliga produktionen, t.ex. när frysta individer mot slutet av filmen flyttas runt, bidrar till charmen. Betyg: 3/5.

Film 4 av 100: Lights out (2016) av David F. Sandberg med Teresa Palmer och Gabriel Bateman. Konceptet är samma som nästan alla andra skräckfilmer de senaste 20 åren, nämligen att något smyger omkring nattetid i mörkret i ditt hem. Denna är bättre än de flesta, tack vare intressanta karaktärer och hyfsat bra backstory. Premissen bakom spökets drivkraft och själva existens kunde ha varit mer logisk, men den är bättre än det mesta jag sett på denna sida av millennieskiftet, och tillräckligt bra för att jag skulle köpa den, och slutet som drar nytta av den. Betyg, kompenserat för att det är en modern skräckfilm: 4/5.

Film 5 av 100: Levande måltavla (1985) av John Glen med Roger Moore och Christopher Walken. Förmodligen en av de bästa Bond-filmerna med Moore i rollen som Bond. Inledningen där Bonds expertis som slalomåkare kommer till pass, är egentligen pinsamt dåligt. Sen får vi se hur Bond stoppar utplånandet av Silicon Valley, som ska sprängas för att ge en galen finansman världsmonopol på mikrochips. Filmen i övrigt växlar mellan att vara småkul och riktigt bra. Det hela kunde ha varit 30 minuter kortare. Älskar hästanläggningen. Betyg: 3/5.

Film 6 av 100: Avatar (2009) av James Cameron med Sam Worthington och Zoe Saldana. En trevlig värld att drömma sig bort till, men på det totala en ganska dålig film, mycket på grund av huvudintrigen är något slags naturromantiskt och religiöst trams. Det som fungerar är introduktionen med sin upptäckarglädje och sidoberättelserna om lojalitet, men egentligen är filmen bara en långversion av trailern. Betyg: 2/5.

Film 7 av 100: Ghostbusters (2016) av Paul Feig med Melissa McCarthy och Kristen Wiig. En komedi som skildrar spöken som härjar i New York. Ett spöksaneringsföretag bildas och lyckas tillslut rädda staden. En riktigt bra berättelse, ett fenomenalt magplask till genomförande. Som tittare kommer du kunna tänka ut bättre skämt än de som spelas upp på skärmen framför dig. Roligast var nog när hjälten, Abby Yates, sa att hon fiser av anjovis, men för mig är inte sådant tillräckligt roligt om inte regin är riktigt bra, och det är den inte. Betyg: 1/5.

Film 8 av 100: Outbreak – I farozonen (1995) av Wolfgang Petersen med Dustin Hoffman och Rene Russo. Ett dödligt virus som råkar spridas till USA visar sig vara en del av en topphemlig militär plan. En fenomenalt fängslande film, som tyvärr lider av att sista delen är alldeles fullproppad med otroliga händelser, som t.ex. en helikopter med gigantisk precision och räckvidd och ett serum som slängs ihop på två minuter. Men fortfarande riktigt spännande. Betyg: 4/5.

Film 9 av 100: Rivierans guldgossar (1988) av Frank Oz (som för den yngre publiken är känd som Miss Piggy från Mupparna och Yoda från Stjärnornas krig) med Steve Martin och Michael Caine. Småskojare ställer till med problem för en professionell sol- och vårare och lyckas övertyga proffset att ett samarbete kan gynna dem båda. Jag är inte speciellt förtjust i Steve Martin, men filmen är bra på det totala. Beträffande Michael Caine brukar jag gilla hans insats men sällan hans filmer. Eftersom komedi sällan är stor film, vill jag bedöma denna som just komedi, vilket drar upp betyget ett steg. Betyg: 4/5.

Film 10 av 100: Adam & Eva (1997) av Måns Herngren och Hannes Holm med Björn Kjellman och Josefin Nilsson. Adam är väl egentligen inte riktigt mogen att binda sig, och är orsaken till att hans förhållande med Eva är svajigt. Under resans gång hinner han både ge sig på barnflickan, bli petad av Eva och genomgå en livskris. Jag vet inte varför filmen inte riktigt håller hela vägen, för ingredienserna är mycket bra. Jacob Erickssons karaktär Åke får en guldstjärna. Betyg: 4/5.

Film 11 av 100: En prins i New York (1988) av John Landis med Eddie Murphy och Arsenio Hall. En afrikansk prins går under cover som fattig i New York för att hitta en kvinna som älskar honom för den han är, inte för vad han är. En makalös rolig film, fullproppad med roliga stereotyper, de flesta spelade av Murphy och Hall själva. Den bjuder på många skratt, men jag tror inte Paramount hade släppt igenom filmen idag, åtminstone inte i detta skick. En moviebox-klassiker för gubbar i min ålder! Betyg: 4/5.

Film 12 av 100: The Golden Child (1986) av Michael Ritchie med Eddie Murphy och Charlotte Lewis. Murphy spelar killen-hela-dagen i form av detektiv Jarrell som specialiserat sig på att hitta försvunna barn. Plötsligt får Jarrell ett uppdrag som går ut på att hitta ett magiskt barn innan ockulta krafter hinner eliminera det. Faktiskt bättre än det låter och hyfsat bra Ritchie-vibbar, men han har gjort bättre och summan är ganska medioker. Betyg: 3/5.

Film 13 av 100: Highlander (1986) av Russell Mulcahy med Christopher Lambert och Sean Connery. Den här filmen måste ha sett ut som en trafikolycka på papper, men filmen är förvånansvärt bra! Kanske för att för att produktionen bärs upp av riktigt bra kameraarbete och klippning. Folk hugger huvudet av varandra i New York och en journalist får ta del av bakgrundsberättelsen, som innefattar märkliga regler om odödlighet och huvudseparation. Ett extra plus att man skruvade upp självaste rockgruppen Queen till att skriva soundtracket! Betyg: 4/5.

Film 14 av 100: Tjejen som visste för mycket (1978) av Colin Higgins med Goldie Hawn och Chevy Chase. Gloria (Hawn) blir utan vetskap inblandad i stor sammansvärjning och får hjälp av en polis (Chase) att förstå vad som pågår. Mycket bra genomförande av huvudberättelsen och gott om riktigt dråplig komedi mellan varven. Gillar både när Dudley Moore strippar och när Gloria kastar ut en dvärg genom fönstret. Klassiskt titelspår framfört av Barry Manilow. Betyg: 5/5.

Film 15 av 100: Eyes wide shut (1999) av Stanley Kubrick med Tom Cruise och Nicole Kidman. Jag tolkar detta som ett försök från överklassen att skildra sig själva från arbetarklassens perspektiv, vilket är det enda som är lite fumligt i filmen. Köper man det, får man följa med på en resa där en läkare från den övre medelklassen, nästan av en slump, får följa med överklassen till ett möte med ett hemligt ordenssällskap. Vi får även se ”flugorna kring skiten” som profiterar på överklassens diskreta charm. Makalöst bra skildrat, och trots att tempot är lugn, blir man fängslad. Betyg: 5/5.

Film 16 av 100: Falling down (1993) av Joel Schumacher med Michael Douglas och Robert Duvall. En man får nog och börjar hävda sin rätt. Detta är en lömsk film, eftersom den skapar mycket sympati kring Douglas karaktär. Ganska snart sitter man och tänker ”bra gjort!” när han drämmer till en person med ett basebollträ eller skjuter en person i benet och griper hans tillhörigheter. Men helt plötsligt visar det sig att det är en sociopat man utvecklat sympati för. Filmen är inte särskilt övertygande, men den engagerar och den är inte tråkig under en enda minut. Douglas gör en bra skådespelarinsats. Betyg: 4/5.

Film 17 av 100: Indiana Jones och kristalldödskallens rike (2008) av Steven Spielberg med Harrison Ford och Cate Blanchett. Kommunister förföljer Indiana Jones i förhoppning att komma över ett rymdvarelsehuvud i kristall. Manuset är ett förfärligt staplande av händelser på varandra, specialeffekterna är bedrövliga (inte minst när ett slagsmål utspelar sig på två bilar som far genom djungeln, vars mark råkar vara lika slät som en motorväg) och slutet är pinsamt. Obegripligt att detta släpptes igenom, men det får mig att undra vad uppföljaren, The dial of destiny, ska handla om. Betyg: 1/5.

Film 18 av 100: The shape of water (2017) av Guillermo del Toro med Sally Hawkins och Octavia Spencer. Såg den för att trailern lovade mycket, och efteråt får man nästan känslan att det kan vara en vidareutveckling på Skräcken i Svarta lagunen. En ensam kvinna arbetar som vaktmästare, och utvecklar en relation till amfibien från den Svarta lagunen. Filmen är inte perfekt, men innehåller tillräckligt mycket intressanta vinklar för att vara sevärd. Betyg: 4/5.

Film 19 av 100: Rocketman (2019) av Dexter Fletcher med Taron Egerton och Jamie Bell. Inte alla biografier vågar ta huvudrollens perspektiv, utan tassar hellre runt publikens olika föreställningar om personen som porträtteras. Rocketman är inte den enda film som vågar ta nästa steg, men det är en av få som gör det riktigt bra. Jag förstår att man mystifierar talang av kommersiella skäl, men den noggranne betraktaren kan se insinuationer att det faktiskt finns övning i bakgrunden. För mig har filmen fått Elton John att växa från popstjärna till en genuint rik själ. Betyg: 5/5.

Film 20 av 100: Hard ticket to Hawaii (1987) av Andy Sidaris med Ronn Moss och Dona Speir. The Agency (Donna och Taryn) ropas in när narkotikapoliser för på Hawaii, där de kommer över diamanter tillhörande drogimperiet. En eskalerande konflikt uppstår. Donna och Taryn får flyga kors och tvärs i ett fraktplan för att lösa problemet, och fler personer från båda läger dras in. Grymt tuff film på 90 minuter utan en enda tråkig stund. Betyg: 4/5.

Film 21 av 100: The invisible man (2020) av Leigh Whannell med Elisabeth Moss och Oliver Jackson-Cohen. En ganska bra lågbudgetinspelning av den klassiska filmen Den osynlige mannen från 1933. I den här filmen är mannen galen redan innan han blir osynlig, vilket bidrar till hans motiv att iscensätta sin död, bli osynlig och ge sig efter sin fru för att göra hennes liv surt. Filmen innehåller en hel del riktiga spänningsmoment och några, ur spänningssynpunkt, spännande händelser. Frun fattar tyvärr en hel del frustrerande dåliga beslut under resans gång, men det kanske behövdes för spänningen. I slutscenen, där mannen bedyrar sin oskuld, har manusförfattaren redan glömt att filmen började med en stor lögn – en iscensatt död. Jag hade ändå en bra resa. Betyg: 3/5.

Film 22 av 100: Super troopers (2001) av Jay Chandrasekhar med Jay Chandrasekhar och Kevin Heffernan. Traditionell trashkomedi om två rivaliserande gäng. Mycket humor bygger på att de flesta tvångsmässigt beter sig som snorungar, trots att det ena gänget är state troopers och det andra gänget är poliser. Intrigerna är rätt värdelösa, men jag kan inte avfärda filmen eftersom jag flera gånger skrattade högt åt hur snabbt alla faller in i sina gamla mönster, trots flera försök att växa upp. De tyska sadomasochisterna var ett onödigt stickspår. Betyg: 3 (stark) av 5.

Film 23 av 100: The man from Earth (2007) av Richard Schenkman med William Katt och David Lee Smith. Valde att se denna för att jag gillade skådisen från Titta han flyger, som bjöd mig på stor underhållning som ung. Berättelsen är ganska platt och kvasig, men trots att inte filmen har med sig världens bästa skådespelare lyckades den både fånga min uppmärksamhet och få mig att gilla berättarstilen. Mer av en tv-teater än en film. Kan förmodligen bara ses en gång, men bör ses. Betyg: 5 av 5.

Film 24 av 100: Tango & Cash (1989) av Andrey Konchalovskiy och Albert Magnoli med Sylvester Stallone och Kurt Russell. Klassisk polisaction innehållande precis alla filmkändisar som fanns år 1989. Omaka par av superpoliser hotar en storskalig kriminell verksamhet, som försvarar sig genom att rikta falska anklagelser mot duon, som till slut får upprättelse. Scenerna följer inte särskilt bra. T.ex. placeras rekvisita där den behövs för att klippet ska hänga ihop, utan tanke på tidigare klipp. Men det spelar ingen roll, för filmen är helt grym. Den har allt! Betyg: 4 (stark) av 5.

Film 25 av 100: Big Hero 6 (2014) av Don Hall och Chris Williams. En animerad film som utspelar sig i ett parallellt universum där San Fransisco och Tokyo är samma stad. Bakom stereotyper om rollfigurer med motgångar från barndomen som lyckas och vänskap över klass- och könsgränser ryms en smårolig berättelse om en tuppfäktare (fast med robotar) som kommer in på en skola för uppfinnare för att sedan rädda världen. Passar bäst för 13-åringar och håller inte för en vuxen publik. Betyg: 2/5.

Film 26 av 100: Babylon (2022) av Damien Chazelle med Brad Pitt och Margot Robbie. Efter en säkert en halvtimmes long prolog börjar denna film lämna det kaos den inleddes med och utvecklas till en både dråplig och gripande berättelse om ett generationsskifte i filmbranschen. Tveksamt om den verkligen behövde vara 3 timmar och 9 minuter lång. Man kunde ha kortat ner t.ex. festscenerna. Men i övrigt, en utmärkt film! Betyg: 4/5.

Film 27 av 100: Seriously Red (2022) av Gracie Otto med Krew Boylan och Daniel Webber. En ganska rolig men ganska tragisk berättelse om en vuxen kvinna med en mental mognad som en 15-åring som bor med en dysfunktionell mor och som skyller alla sina motgångar på andra. Men sjunga kan hon, och filmen är en resa från uppgång till fall som Dolly Parton-imitatör. Dåligt kameraarbete (utomhusscenerna är aningen överexponerade) och märkligt slut, men över lag värd att se om man är beredd att avsätta en timme och trekvart. Betyg: 3/5.

Film 28 av 100: Tintin i hajsjön (1972) av Raymond Leblanc. Mig veterligen den enda berättelsen om journalisten Tintin som inte författats av Georges ”Hergé” Remi. Tintin och Haddock är på väg till Syldavien för att hälsa på professor Kalkyl. Utsätts för mordförsök på planet, genom att piloterna oanmält lämnar planet. Sällskapet räddas av två barn som följer dem till Kalkyl, vars hem infiltrerats av kriminella som försöker komma över hans uppfinningar. Fantastiska teckningar, tillräckligt bra berättelse och genomförande. Betyg (bedömd som barnfilm): 5/5.

Film 29 av 100: En amerikansk varulv i London (1981) av John Landis med David Naughton och Griffin Dunne. Två amerikaner på luffen någonstans i Storbritannien får snabbt höra att något inte är som det ska. Den ene blir dödad, men exakt vad som inte står rätt till, uppenbarar sig under resans gång. En utmärkt varulvsfilm som har glimten i ögat på rätt sätt. Den kan distansera sig, utan att be om ursäkt. Som tittare sitter man på helspänn genom hela filmen. Inte alla specialeffekter har åldrats felfritt, de är ändå helt makalöst snygga. Betyg (bedömd som skräckfilm): 5/5.

Film 30 av 100: Project X – topphemligt (1987) av Jonathan Kaplan med Matthew Broderick och Helen Hunt. Militären utbildar i hemlighet schimpanser till kamikazepiloter. Lojalitet ställs mot vetenskap som ställs mot empati. Det man ser spelas upp framför ögonen känns föga trovärdigt och resan till uppgörelsen fängslar mer än själva uppgörelsen, men det var ändå en ganska trivsam resa. Betyg: 3/5.

Film 31 av 100: The Imaginarium of Doctor Parnassus (2009) av Terry Gilliam med Heath Ledger och Lily Cole. Ett sällskap reser runt med ett underhållningskoncept som består av ett besök in i en fantasivärld. Parnassus själv har sålt sina barns själar till djävulen i utbyte mot evigt liv, och när tiden för att lämna bort dottern närmar sig, försöker han få till en ny vadslagning för att komma undan. Inte Gilliams bästa film, men något som måste ses. Betyg: 3 (stark) av 5.

Film 32 av 100: Cats (2019) av Tom Hooper med James Corden och Judi Dench. Filmen som får dig att fundera på varför musikalen Cats uppskattas av en publik, för inga ledtrådar ges i filmen. Detta var verkligen skit. Betyg: 1/5.

Film 33 av 100: Splash (1984) av Ron Howard med Tom Hanks och Daryl Hannah. En man stöter på en kvinna, som tittaren får veta är en sjöjungfru som räddade honom från drunkning som liten. Mycket charmigt genomförande, mycket 80-talselektronik och riktigt snyggt kameraarbete. Ett extra plus till John Candy för sin påstådda 12-tumspenis – en romantisk komedi väl värd sina nästan två timmar! Betyg: 4/5.

Film 34 av 100: Skräcknatten (1985) av Tom Holland med William Ragsdale och Amanda Bearse. Charley är lite mer engagerad i skräckfilm än han borde vara. Den lite utstötta kompisen ”Spöket” spär på intresset men flickvännen Amy är inte det minsta road. När Charley misstänker att en vampyr har köpt grannhuset tar han hjälp av en gammal skräckmästare, som av en händelse råkar heta Vincent i efternamn. En riktig klassiker med många referenser och intressanta produktionsdetaljer! Betyg: 4 (stark) av 5.

Film 35 av 100: Raskenstam (1983) av Gunnar Hellström med Gunnar Hellström och Agnetha Fältskog. Ett fritt porträtt av sol-och-våraren Gustaf Raskenstam. Inget märkvärdigt, men ett trevligt sällskap. Betyg: 3/5.

Film 36 av 100: Call girl (2012) av Mikael Marcimain med Sofia Karemyr och Simon J. Berger. En ganska modig film som ger en bild av folkhemmet bakom kulisserna, inte minst hur det kan ha sett ut bakom Geijer-affären. För att berätta historien har man använt personer som för tankarna både till Palme och Hyland, förmodligen en aning tillrättalagt. Rätt snyggt genomförande. Betyg: 3 (stark) av 5.

Film 37 av 100: Nude on the moon (1961) av Doris Wishman. För att förstå Wishman bör man lägga ganska mycket tid på att läsa intervjuer med henne och se några av hennes filmer. Helt oavsett är denna film höjden av lyckträff: Vetenskapsmän flyger till månen, som tydligen är en nudistkoloni! Det blir mångudinnan som får avgöra expeditionens framtid, och medan den ena vetenskapsmannen blir förälskad får den andre kval kring hans framtid. Betalade ganska mycket för DVD:n, som tyvärr ser ut som en sämre VHS. Betyg: 3/5.

Film 38 av 100: Unknown island (1948) av Jack Bernhard med Virginia Grey och Phillip Reed. En riktigt bra äventyrsfilm som byggs upp på en skum bar i Singapore och slutar på en öde ö i stilla havet, bebodd av gigantiska urtidsdjur. Blandad kvalité på specialeffekterna och inte alltid helt värdelöst. Intrigerna på ön känns onödiga, men som tur är håller sig filmen till den anständiga längden av 75 minuter. Betyg: 3/5.

Film 39 av 100: The Rachel Papers (1989) av Damian Harris med Dexter Fletcher och Ione Skye. Typisk sexkomedi från sent 1980-tal. Charles får för sig att han ska skaffa erfarenhet genom att vara med äldre kvinnor innan han fyller 20, vilket naturligtvis leder till komplikationer. Med tanke på hur kändistät filmen är (Jonathan Pryce, James Spader, Michael Gambon, Bill Paterson, Aubrey Morris) hade jag kanske förväntat mig mera, men den är åtminstone småtrevlig. Betyg: 2/5.

Film 40 av 100: John Houdi: Tricks (2009) av och med John Houdi. En gammal dvd som numera finns att betrakta gratis på YouTube (https://www.youtube.com/watch?v=R0yaO4rqKO0). Det finns några olika kategorier av illusionister. Joe Labero gör Las Vegas-magi, Anders Fox gör close up-magi, och Houdi gör salongsmagi. Filmen är en nedkortad live-show som bara är dryga timmen lång, men Houdi är inte bara (med god marginal) Sveriges bästa salongsmagiker, han är dessutom rolig. I dagens TikTok-klimat skulle han säkert ha vunnit på att såga upp filmen till fyrtiotusenmiljarder klipp, men för den som vill hälla upp en cognac och sitta i en skön fåtölj under en dryg timme, är detta en solklar rekommendation. Betyg: 4/5.

Film 41 av 100: Clean slate (1994) av Mick Jackson med Dana Carvey och Valeria Golino. Trivial men underhållande film om en privatdetektiv som får minnesförlust av att somna. Han måste både lösa ett fall och återupptäcka det system som gör att han klarar vardagen. Skrattade flera gånger, t.ex. när storskurken misstas för hyresvärden eller alla kommentarer om hans tumme. Betyg: 4/5.

Film 42 av 100: Jakten på den försvunna skatten (1981) av Steven Spielberg med Harrison Ford och Karen Allen. Arkeolog och skattletare på 1930-talet verkar kunna komma åt vilken skatt som helst, men förlorar den i alltid i slutändan. Storslaget men hela filmen är fullproppad av ologiska händelser. Betyg: 3/5.

Film 43 av 100: Indiana Jones och de fördömdas tempel (1984) av Steven Spielberg med Harrison Ford och Kate Capshaw. En indisk by blir bestulen på sina religiösa symboler, och det visar sig både att dessa symboler har en faktisk signifikans och att Indiana Jones faktiskt kunde lösa mysteriet. Hade filmen haft en anständig längd vore den en fullträff, men 30 onödiga minuter drar ner betyget. Betyg: 4/5.

Film 44 av 100: Spelaren (1992) av Robert Altman med Tim Robbins och Greta Scacchi. Filmen lovar mycket genom att inledas med en 8 minuter lång scen utan klipp, och den håller hela vägen igenom. Filmproducent hotas efter att ha nekat ett filmmanus. Fängslande, snyggt och charmigt. Betyg: 5/5.

Film 45 av 100: The dead zone (1983) av David Cronenberg med Christopher Walken och Brooke Adams. Efter en trafikolycka får Johnny förmågan att se in i framtiden, och blir därför medveten om ett annalkande attentat. Detta är en av få bra filmer baserade på en roman av Stephen King. Av någon anledning användes inte bokens svenska titel på filmen i Sverige, trots att boken var hyfsat ny när filmen kom. Klockren stämning i filmen. Betyg: 4/5.

Film 46 av 100: Hajen 2 (1978) av Jeannot Szwarc med Roy Scheider och Lorraine Gary. På något vis lyckades Zanuck/Brown skruva upp skådespelarna från Hajen (1975) till att göra en ny film. Festsugna ungdomar måste skyddas från en attackerande vithaj. En bra film om man inte jämför den med Spielbergs mästerverk. Betyg: 3/5.

Film 47 av 100: Tetris (2023) av Jon S. Baird med Taron Egerton och Nikita Efremov. En dramatisering av datorspelet Tetris väg över järnridån från Sovjetunionen till den västerländska fria marknaden. En fängslande film som skildrar när östs totalitarism och hysteriska byråkrati krockar med västs entreprenörskap och marknadsliberalism. Lagom mycket tekniska referenser för att tilltala både programmerare och vanligt folk, lagom mycket feel good för att väcka tittarens känslor utan att det blir smetigt. Betyg: 4 (stark) av 5.

Film 48 av 100: Road House (1989) av Rowdy Herrington med Patrick Swayze och Sam Elliott. Stenhård utkastare rekryteras till en krog som hemsöks av drogmaffian. Först ser det bra ut, sen får tittaren erfara hur hårt insyltad maffian är. Vi får uppleva tänkbara filmklichéer som vi som var unga på 80-talet lärt oss att älska, och Swayze är underbar. Klart plus att Jeff Healey dyker upp! Betyg: 4/5.

Film 49 av 100: Rocky IV (1985) av och med Sylvester Stallone. Ingen annan film fångar samtiden som denna. Berättelsen är ganska trivial. Vi får följa Rocky (Stallone) och ryska Drago (Dolph Lundgren) i deras förberedelser inför världsmästerskapet, men det finns så mycket som ger produktionskvalitet till filmen, som t.ex. robotar, digitala synthar och en fantastisk boxningsmatch. På det stora hela, en makalös skapelse! Betyg: 5/5.

Film 50 av 100: Noah (2014) av Darren Aronofsky med Russell Crowe och Jennifer Connelly. Ett försök att göra ett visuellt drama av en av Bibelns märkligaste berättelser. För att göra upp med synder som gått i arv från Adam och Eva bestämmer sig Gud för att döda allt liv på jorden, men räddar en mindre trupp som får agera genbank för framtida generationer. Mycket att titta på, undermåligt genomförande och tråkigt resultat. Ibland undrar man om filmen är ironisk. Betyg: 1/5.

Film 51 av 100: The Cell (2000) av Tarsem Singh med Jennifer Lopez och Vince Vaughn. Polisen behöver få veta var en seriemördares gömmer sitt senast kidnappade offer, problemet är att mördaren ligger i koma. De tar hjälp av ett team som kan ta sig in i människors huvud, för att få svaret. Låter dumt på papper, har en del att erbjuda tittaren. Mycket fantasifulla scener, några ljusa stunder, men varken berättelsen eller genomförandet engagerar. Betyg: 3/5.

Film 52 av 100: Searching for Sugar Man (2012) av Malik Bendjelloul med en massa skivbolagsfolk och Rodriguez. Egentligen inte världens bästa film, men den gör det mesta rätt. Och inte minst lyckades skapa mystik kring en artist som jag inte ens visste fanns. Det resulterade i att jag köpte hans skivor, och kan därmed konstatera att debutskivan Cold Fact (1970) är ett mästerverk. Tyvärr var uppföljaren skit, men tack vare Bendjellouls film fick världen höra Cold Fact! Betyg: 5 (svag) av 5.

Film 53 av 100: Ett tufft jobb (1991) av ingen mindre än John Badham med Michael J. Fox och James Woods. En stenhård polis får en skådespelare på halsen, som vill lära sig polisyrket för att bli mer trovärdig i sin roll. De är väldigt olika, och många konflikter uppstår, men tillslut blir de goda vänner. Underbart förutsägbar och fullproppad med härliga stereotyper! Inte bra, men sevärt! Betyg: 3 (stark) av 5.

Film 54 av 100: Döden på Nilen (1978) av John Guillermin med Peter Ustinov och Mia Farrow. Alla känner väl till Agatha Christies berättelse, men detta är ett magnifikt genomförande. Makalöst skådespeleri, inte minst Angela Lansbury sticker ut, och snyggt fotograferat! Men den behöver inte vara två timmar och tjugo minuter lång – det drar ner betyget! Betyg: 4/5.

Film 55 av 100: Splice (2009) av Vincenzo Natali med Adrien Brody och Sarah Polley. Två genetiker går lös på gensaxen i syfte att skapa nytt liv de kan ha medicinsk nytta av. En liten varelse växer upp och blir naturligtvis farlig. Jag gillade detta skarpt. Det var lätt att förstå allas motiv, det var lätt att hänga med i karaktärernas beteendemönster och berättelsen var bra. Betyg: 4/5.

Film 56 av 100: The Trip (2010) av Michael Winterbottom med Steve Coogan och Rob Brydon. Under en vecka reser Steve och Rob runt och recenserar Storbritanniens bästa restauranger. De har gott om tid att samtala under både resor och måltider, och vekar kunna leverera precis vilka förolämpningar som helst till varandra. Men man får en bild av att det är lite sorgligt att inget egentligen är på riktigt. Riktigt bra teater på vita duken! Betyg: 4 (stark) av 5.

Film 57 av 100: π (1998) av Darren Aronofsky med Sean Gullette och Mark Margolis. Ett matematiskt överbarn hittar ett mönster i aktiekurserna, och kan således i teorin förutspå framtida förändringar och därmed tjäna en massa pengar. Givetvis blir judarna arga. En total shit show. Jag ångrar att jag tog mig igenom eländet, för jag borde ha stängt av. Betyg: 1/5.

Film 58 av 100: Me and you and everyone we know (2005) av Miranda July med Miranda July och John Hawkes. Vi får följa två personer på jakt efter sällskap, en man med arbetarbakgrund och en kvinna med konstnärsambitioner. För att göra det hela mer intressant, använder barnen The Internetz för att knyta egna kontakter. Förmodligen den bästa feelgood-film jag sett någonsin, och betyget bygger på att jag bedömt den som en sådan. Betyg: 5/5.

Film 59 av 100: Närkontakt av tredje graden (1977) av Steven Spielberg med Richard Dreyfuss och Teri Garr. Tydligen finns det grader av närkontakt, definierade av astronomen Allen Hynek. Den första graden innebär att man observerat en utomjordisk farkost, den andra handlar om fysiska bevis för densamma. Denna film handlar om den tredje graden, vilket är en observation av farkostens besättning. En spoiler, kan tyckas, men den ganska stillsamma resan mot det målet kanske behöver spänningen av att betraktaren vet vad målet är. Ibland bjuder filmen på subtila insinuationer att något är fel, ibland bjuder filmen på spektakulära specialeffekter. Spielberg har sina toppar och dalar, och detta är en topp inom science fiction-genren. Betyg: 5/5.

Film 60 av 100: Privatskola för flickor (1983) av Noel Black med Phoebe Cates och Matthew Modine. Konceptet fungerar, men har på grund av det exploaterats alldeles för mycket både före och efter den här filmen. Två killar poserar som flickor för att infiltrera en internatskola för flickor. Cates är som alltid bra, och det är kul att se Michael Zorek i sitt esse. Filmen är dålig men sevärd. Betyg: 3/5.

Film 61 av 100: Leviathan (1989) av George P. Cosmatos med typ alla. Peter Weller från Robocop, Richard Crenna från Rambo, Ernie Hudson från Ghostbusters, Lisa Eilbacher från Snuten i Hollywood, och så vidare. Den officiella berättelsen handlar om ett ryskt genetiskt experiment som påträffas på havsbotten, men egentligen handlar nog filmen om att James Cameron var på väg att släppa Avgrunden. Specialeffekterna är utmärkta, regin håller inte. Metro-Goldwyn-Mayer bevakar inte längre filmen, så den kan ses gratis på t.ex. YouTube. Det är inte bra, men det är en viktig del av filmhistorien, så den bör ses. Betyg: 2/5.

Film 62 av 100: Blues Brothers (1980) av John Landis med John Belushi och Dan Aykroyd. Ex-fängelsekunder får för sig att de ska återförena sitt gamla blues-band. En del roliga kändisar dyker upp, och en del roliga scener flimrar förbi. Hade fungerat om den vore någon timme kortare. Betyg: 2/5.

Film 63 av 100: Himmel över Berlin (1987) av Wim Wenders med Bruno Ganz och Otto Sander. Såg den efter rekommendation, för det ser inget vidare ut på papper: En ängel tar på sig att övervaka den mänskliga aktiviteten i Berlin. Efter att ha förälskat sig i en dödlig kvinna börjar han längta efter fysiska glädjeämnen. Men genomförandet är makalöst – detta är inget annat än ett konstverk. Betyg: 5/5.

Film 64 av 100: Weird: The Al Yankovic Story (2022) av Eric Appel med Daniel Radcliffe och Rainn Wilson. En hittepåbiografi fullproppad av referenshumor. Förmodligen är skämten roligare om man redan innan visste t.ex. vilken relation Yankovic hade för relation till Coolio, men man drar ändå på mungipan ibland. Ett genomgående skämt verkar vara dåligt smink. John Deacon ser ut som om han ska vara med på framsidan av Vogue, Yankovic och Will Forte dyker upp i värsta Kyle MacLachlan-perukerna, för att inte tala om hur Radcliffe ser ut. Betyg: 3/5.

Film 65 av 100: Nyckeln till framgång (1987) av Herbert Ross med Michael J. Fox och Helen Slater. En bondson från Kansas försöker få fart på karriären i New York enligt principen fake it till you make it. Det skapar såklart komiska situationer på vägen och när bakslaget kommer måste han prioritera rätt. Berättelsen är ok, Fox är charmig och atmosfären är bra. Man hade önskat att helheten vore aningen bättre. Betyg: 3/5.

Film 66 av 100: Brännmärkt (1981) av Tony Maylam med Brian Matthews och Leah Ayres. En av många filmer från kölvattnet efter Fredagen den 13:e. På ett sommarläger utsätts en vaktmästare för ett skämt som leder till att han får allvarliga brännskador. Naturligtvis kommer han tillbaka till lägret för att hämnas. Filmen når samma underhållningsnivå som de bästa i genren, inklusive just Fredagen den 13:e. Riktigt bra soundtrack av Rick Wakeman från Yes! Betyg: 4/5.

Film 67 av 100: Den lilla sjöjungfrun (2023) av Rob Marshall med Halle Bailey och Jonah Hauer-King. En märklig filmatisering av H. C. Andersens gamla saga, som hedrats med en staty i Köpenhamn. Skådespelarinsatserna är bra, specialeffekterna är inte särskilt trovärdiga, men väldigt vackra att se på. Filmen förhåller sig starkt till den betydligt bättre tecknade filmen från 1989, som bjöd på ett tjusigare genomförande och på mindre utfyllnad. Några intriger läggs på bordet, men lämnas okommenterade. Varför har dansk Kung Triton barn med kvinnor från alla världsdelar? Det och mycket annat presenteras, men följs inte upp. Givet att budgeten på en kvarts miljard hade jag förväntat mig något helt annat, men skådespeleriet är riktigt bra. Betyg: 2/5.

Film 68 av 100: Sleepaway Camp (1983) av Robert Hiltzik med Felissa Rose och Jonathan Tiersten. Ytterligare en av många filmer från kölvattnet efter Fredagen den 13:e, denna gång med en ganska kreativ plot twist: En blyg flicka (Rose) visar inget intresse att delta i sommarlägrets aktiviteter och hon blir utsatt för mobbning. Men varje plågoande går ett hemskt öde till mötes, och hemligheten hon bär på uppenbaras. Som film är detta en trea, men inom sin genre är det riktigt bra! Betyg: 4/5.

Film 69 av 100: Jackie Brown (1997) av Quentin Tarantino med Pam Grier och Samuel L. Jackson. Smugglande flygvärdinna pressas av polisen till att bli dubbelagent, vilket givetvis medför en hel del faror. Filmen lyfts definitivt av bra regi och skådespeleri. Michael Keaton och Bridget Fonda är bra, Robert De Niro och Jackson är briljanta. Sett till helheten har Tarantino gjort bättre. Betyg: 4/5.

Film 70 av 100: Roxanne (1987) av Fred Schepisi med Steve Martin och Daryl Hannah. En man med extremt stor näsa (Martin) blir förälskad i Roxanne (Hannah). Briljant idé med ett ganska bra genomförande. Etableringen av karaktärerna är lite övertydlig. Martins hamnar i en situation där han ska dra 20 nässkämt på en pub, vilket var ganska pinsamt, och Roxannes skönhet kompletteras med en gigantisk meritlista. Dessutom är filmen alldeles för lång för den berättelse den förmedlar! Men helheten är bra och filmen bjuder på många skratt. Inspelningsplatsen, Nelson i Kanada, är så tjusig att man får andnöd! Betyg: 4/5.

Film 71 av 100: Tillbaka till framtiden (1985) av Robert Zemeckis med Michael J. Fox och Christopher Lloyd. Första delen i en trilogi om tidsresor. En uppfinnare, Emmett, visar sig hålla på med en del galna experiment, som resulterar i att han blir mördad av libyska terrorister och att hans vän Marty skickas 30 år tillbaka i tiden. Där uppstår problem som måste lösas, och utöver det måste Marty komma tillbaka till 1985 och rädda Emmett från sitt öde. Fantastiskt rolig och snygg film, fullproppad av påskägg – min favorit är att Huey Lewis bedömer provspelningar till skolbalen. Betyg: 5/5.

Film 72 av 100: Armageddon (1998) av Michael Bay med Bruce Willis och Ben Affleck. Ett antal gruvarbetare omskolas till astronauter för att rädda världen från en asteroid. En bra bit över två timmar med patriotiskt svammel i en totalt orealistisk film. Betyg: 1/5.

Film 73 av 100: Knubbigt regn (1999) av Frank Oz med Steve Martin och Eddie Murphy. Misslyckad filmproducent drar i gång ett vinna-eller-försvinna-projekt utan att ha fått med sig filmens stjärna, som inte vet att det han utsätts för är en filminspelning. Rolig idé och en ganska bra film i början, som under resans gång blir alldeles för osannolik för att engagera, men några skratt bjöd den trots allt på. Betyg: 3/5.

Film 74 av 100: Chinatown (1974) av Roman Polanski med Jack Nicholson och Faye Dunaway. En privatdetektiv anlitas av en kvinna för att spionera på en man som antas vara otrogen. Han upptäcker snabbt att saker inte är som de verkar, och över tid att det pågår dubbelspel. Det är inte en fullträff, men det vore orättvist att ge den lägre betyg, men trots att den rullar i över två timmar, är den en mycket angenäm resa. Nicholson passar perfekt som synisk detektiv. Betyg: 5/5.

Film 75 av 100: First spaceship on Venus (1960) av Kurt Maetzig med Yôko Tani och Oldrich Lukes. Forskare hittar bevis för att det bor en civilisation på Venus, och beslutar sig för att åka dit. Färden blir dramatisk. De stöter på ett meteoritregn så svårt att de måste använda nödgyrot, och ansvarig för blinkande lampor börjar argumentera att hans tid är så viktig så att lunch inte längre kan levereras till honom. Fantasifullt och en hel del ofrivillig humor. Betyg: 2/5.

Film 76 av 100: Kär i karriären (1993) av Barry Sonnenfeld med Michael J. Fox och Gabrielle Anwar. Fox spelar en alltiallo som passar upp på gästerna på ett finare hotell, men drömmer om att äga sitt eget. En potentiell investerare visar sig uppvakta samma flicka som Fox rollfigur är förälskad i. Ganska charmigt, fartfyllt och hyfsat roligt, men inget märkvärdigt. Betyg: 3/5.

Film 77 av 100: Starship Troopers (1997) av Paul Verhoeven med Casper Van Dien och Neil Patrick Harris. I en alternativ framtid koloniserar människan Universum, och har därför hamnat i konflikt med en annan kolonialmakt bestående av utomjordingar som liknar stora insekter. Vi får följa hur jordlingarna förhåller sig till och hanterar ett sådant motstånd, vilket inte är en helt vacker historia. En briljant satirfilm, förklädd till en simpel popcornrulle, där varenda liten detalj är en ledtråd eller en sarkastisk kommentar. Betyg: 5/5.

Film 78 av 100: Vem satte dit Roger Rabbit (1988) av Robert Zemeckis med Bob Hoskins och Christopher Lloyd. I en värld där rollfigurerna i tecknade filmer egentligen är skådespelare som agerar framför kameran, blir en av de stora stjärnorna, en kanin, anklagad för mord. Jag var inte jätteimponerad när jag såg den på bio för 35 år sedan, då det var lite för mycket att hålla reda på både handlingen och allt som händer i bild. Den behövdes ses om på dvd. Det som verkligen sticker ut med filmen är teckningarna, som visar kaninen med flera i bild under kamerarörelser, något som åtminstone inte jag sett förr. Ett tekniskt mästerverk! Betyg: 4/5.

Film 79 av 100: Plötsligt i Vinslöv (2001) av Jenny Bergman och Malin Skjöld med Holger Nilsson och Kjell Fredriksson. Filmen väljer ut några av invånarna och Vinslöv (Hässleholms kommun, Skåne) och låter tittarna ta del av deras vardagsliv och fritidssysselsättningar, som inte minst är golfande. Som tittare slits jag mellan tacksamheten att filmen gjordes (för den är ett fönster till en värld som inte alla har tillgång till) och frustration över att man nästan behöver ha kufar i handlingen för att hålla tittarens intresse uppe. Betyg: 3/5.

Film 80 av 100: Ett päron till farsa firar jul (1989) av Jeremiah S. Chechik med Chevy Chase och Beverly D’Angelo. Clark Griswold bjuder hem familjen på julfirande. Inget går som det var tänkt och fler gäster än de som bjudits in dyker upp. Utöver allt elände pågår en infekterad grannfejd och julbonusen uteblir. Detta är den tredje filmen om familjen Griswald, och av den sämsta av dessa tre, men den är tillräckligt bra för att vara ett givet inslag i julens tv-tittande. Förmodligen den film där Chevy Chase är mest utagerande. Som skådespelare är han aldrig trovärdig men alltid briljant i sin syrlighet. Betyg: 3/5.

Film 81 av 100: Blixt Gordon (1980) av Mike Hodges med Sam J. Jones och Max von Sydow. Inledningsvis får vi höra hur någon ondskefull leker med jorden genom att orsaka naturkatastrofer (lite som Disaster-menyn i SimCity). En rugbyspelare som reser till planeten Mongo får reda på att det är den ondskefulla kejsaren Ming som är i farten. Kan han rädda jorden i tid? Rätt dåligt, men riktigt roligt. Om inte annat är soundtracket av Queen helt briljant! Betyg: 3/5.

Film 82 av 100: Vägen till El Dorado (2000) av Bibo Bergeron, Don Paul och Jeffrey Katzenberg med Kevin Kline och Kenneth Branagh. Av en slump får två skojare en chans att resa till El Dorado för att komma över stadens guld. Jag köpte denna på dvd så snart den släpptes, då jag hade barn i rätt ålder för att se den. Jag skrattade mig igenom filmen och tyckte att jag såg mig själv. Bra barnfilm som tilltalar flera generationer, och som barnfilm får den en femma, men för en vuxen är den mer av ett tillfällets nöje. Inte full pott, men en rekommendation! Betyg: 4/5.

Film 83 av 100: Can’t buy me love (1987) av Steve Rash med Patrick Dempsey och Amanda Peterson. Töntig kille betalar skolans populäraste tjej för att hon ska göra honom populär, vilket naturligtvis ger ett bakslag. Förutsägbart men underhållande och charmigt. Betyg: 4/5.

Film 84 av 100: Forbidden World (1982) av Allan Holzman med Jesse Vint och June Chadwick. I en avlägsen framtid på ett avlägset rymdskepp, faller en vetenskaplig expedition offer för ett misslyckat experiment. Groteskt muterade livsformer konsumerar sig igenom skeppets besättning. Mycket monster, naket och galna vetenskapsmän, men inte en film för första dejten, utan snarare något för (tidigast) tioårsjubileet. Betyg: 3/5.

Film 85 av 100: Jag är med barn (1979) av Lasse Hallström med Magnus Härenstam och Anki Lidén. Reklamaren Bosse lyckas göra Lena gravid. Han tror att livet är över, men filmen skildrar Bosses förändrade livsstil, och hans kollegor förhåller sig. Kunde ha varit så mycket bättre än det är, men Härenstam är såklart bra. Betyg: 2/5.

Film 86 av 100: Doc Hollywood (1991) av Michael Caton-Jones med Michael J. Fox och Julie Warner. En läkare på genomresa kvaddar bilen i en småstad och döms till samhällstjänst. Under tiden han avtjänar sitt straff, utvecklar han en relation till orten och dess invånare. Riktigt charmig film med biroller från inga mindre än Bridget Fonda, George Hamilton och Woody Harrelson. Betyg: 4/5.

Film 87 av 100: Twin Peaks: Fire Walk with Me (1992) av David Lynch med Sheryl Lee och Ray Wise. En abstrakt film som ger lite bakgrundsinformation till en tidigare tv-serie, som kort och gott hette Twin Peaks. Vi får veta mer om huvudpersonen i serien, Laura Palmer, och får en inblick in hennes sista dagar vid livet och vad som kan ha gått fel, och man behöver inte ha sett serien för att ha glädje av filmen. Så bra att man får rysningar. Betyg: 5/5.

Film 88 av 100: Mitt stora feta grekiska bröllop 2 (2016) av Kirk Jones med Nia Vardalos och John Corbett. Toula och Ian som gifte sig i första filmen, visade sig inte vara riktigt gifta. Vi får se en ny kulturkrock som innefattar en dotter, men helt utan eftertanke tragglar eländet på i samma hjulspår som sist. För tittaren finns en viktig skillnad: Sist var det nytt och roligt. Betyg: 2 (mycket svag) av 5.

Film 89 av 100: Nördarna kommer! (1984) av Jeff Kanew med Robert Carradine och Anthony Edwards. Ordet “nerd” översattes traditionellt till “tönt” på svenska, men “Nördarna kommer” bidrog till att ett nytt ord introducerades, nämligen “nörd”, och helt plötsligt förvandlades en tönt från en outsider till någon som framgångsrikt förkovrade sig i ett ämne. Filmen är både mycket underhållande och ytterst inflytelserik över samhället vi lever i idag.

Film 90 av 100: Sleepy Hollow (1999) av Tim Burton med Johnny Depp och Christina Ricci. Depp spelar någon form av utredare som efter en serie av mord skickas till Sleepy Hollow för att undersöka legenden om den huvudlösa ryttaren. Extremt kändistätt och snyggt filmad, men lyckas inte riktigt engagera. Jag kom på mig att tänka “åh, det är hon i Svarte Orm” mer än “åh, vad bra det här är”. Betyg: 3/5.

Film 91 av 100: Pirates of the Caribbean: Död mans kista (2006) av Gore Verbinski med Johnny Depp och Orlando Bloom. En fantasifull berättelse i spektakulära miljöer om en sjörövare som försöker undkomma en förbannelse som odöd. Mycket specialeffekter av blandad kvalité och en dramaturgisk trafikolycka. En händelse inträffar, vilket kan vara en jättebläckfiskattack eller en svärdfight i ett kvarnhjul, som sedan illustreras under 15-20 minuter för lång tid. Sen når berättelsen nästa händelse, som också tydligen måste illustreras i 15-20 minuter för lång tid. Filmen är något slags exklusiv apelsin-tv. Betyg: 1/5.

Film 92 av 100: Strul (1988) av Jonas Frick med Björn Skifs och Gunnel Fred. Kemilärare åtalas för drogtillverkning. I fängelset tvingas han ut för att begå nya brott, och lyckas såklart bli vän med en polis. Snyggt filmat, kul idé, ganska daterad men klart sevärd! Betyg: 3/5.

Film 93 av 100: Tricks – en hyllning till salongsmagin! (2009) av och med John Houdi. Houdi bjuder på en hyllning till salongsmagin och påvisar samtidigt fingerfärdighet i världsklass. Det enda negativa jag har att säga om denna film är att den bara är dryga timmen lång. Jag lånade dotterns dvd, men den finns numera att betrakta gratis på YouTube. Du bör vara intresserad av illusionism och scenmagi för att uppskatta denna fullt ut. Betyg: 3/5.

Film 94 av 100: Harry Potter och Fången från Azkaban (2004) av Alfonso Cuarón med Daniel Radcliffe och Emma Watson. En potentiellt spännande berättelse om en förrymd fånge i en fantasifull värld. Vissa moment fångade uppmärksamheten, t.ex. när barnen smög utanför Hagrids stuga, men det som mest utmärker filmen är att den är alldeles för lång, och att den därmed utgör en tråkig sittning. Betyg: 2/5.

Film 95 av 100: Spotlight av Tom McCarthy med Mark Ruffalo och Michael Keaton. Filmen berättar historien om när Boston Globe gjorde en artikel om de systematiska övergreppen på barn inom Katolska kyrkan. Lyckas berätta historien på ett engagerande sätt utan att bli för emotionellt engagerad i sakfrågan – fokus ligger på journalistiken. Betyg: 5/5.

Film 96 av 100: Rymdens vampyrer (1985) av Tobe Hooper med Steve Railsback och Peter Firth. Handlingen inleds med att vi får följa en besättning på jakt efter Haleys komet, som upptäcker ett övergivet rymdskepp. Jag begrep inte riktigt allt som hände i filmen, men rymdvampyrer snor londonbornas själar, och endast Tom Carlsen kan stoppa dem. Visuellt är filmen en fröjd, men på det totala når det inte riktigt hela vägen fram. Betyg: 3/5.

Film 97 av 100: Ring mamma! (2019) av Lisa Aschan med Sanna Sundqvist och Nina Gunke. En film som försöker driva med fenomenet att döttrar aldrig ges en chans att bli vuxna i en kravlös tillvaro. Bra idé med ett riktigt dåligt genomförande. Gunke brukar vara hyfsat bra, men Aschan har profilerat sig stadigt som riktigt dålig, och på den punkten levererar hon. Betyg: 1/5.

Film 98 av 100: En frygtelig kvinde (2017) av Christian Tafdrup med Anders Juul och Amanda Collin. Ett konstnärligt dokument av fenomenet gaslighting. Vi får följa en man i hur han anpassar sig för att erhålla den kvinna han är kär i, och hennes godkännande. Resan från ”detta är lite tokigt” till ”detta är total galenskap” blir en överraskning under resans gång. Betyg: 5/5.

Film 99 av 100: E.T. the Extra-Terrestrial (1982) av Steven Spielberg med Henry Thomas och Drew Barrymore. Rymdvarelse blir kvarlämnad på jorden, och under sina försök att hanka sig fram blir han vän med tre barn. Riktigt bra, väldigt snyggt, men lite sliskigare än Närkontakt av tredje graden. Spielberg var redan meriterad, men fortfarande ung, hungrig och intressant. Betyg: 4/5.

Film 100 av 100: Fönstret åt gården (1954) av Alfred Hitchcock med James Stewart och Grace Kelly. En fotograf är tillfälligt rullstolsbunden och fast i sin lägenhet. Det enda nöjet är att betrakta sina grannar, och över tid formas historien om ett begått mord i huvudet på honom. Betyg: 5/5.

Uppdatering 2024-07-19: 100 filmer till

Categories: Pop culture