Anders Hesselbom

100 filmer till

2024-07-19

Film 1 av 100: Tjejen som gjorde lumpen (1980) av Howard Zieff med Goldie Hawn och Eileen Brennan. På grund av olika omständigheter väljer en överklassflicka att göra militärtjänst. Extremt kändistätt, någorlunda tätt duggande moralkakor, men mest av allt; långtråkigt. Hur bra Hawn än är, och hur mycket hon brukar lyfta filmer, så håller inte detta. Betyg: 2 (svag) av 5.

Film 2 av 100: En prinsessas dagbok 2: Kungligt uppdrag (2004) av Garry Marshall med Anne Hathaway och Julie Andrews. Vi får följa en ung kvinnas resa från nybliven prinsessa i något slags fiktivt Monaco till drottning över detsamma. En feelgood-film som duger trots att den är intellektuellt bankrutt. Betyg: 3 av 5.

Film 3 av 100: Konferensen (2023) av Patrik Eklund med Katia Winter och Adam Lundgren. Kul plagiering av Fredagen den 13:e, fast med en kommunkonferens i stället för ett ungdomsläger. Snyggt gjord, men alldeles för vidrig för min smak, vilket gör att den spänning som faktiskt finns där, hamnar i skymundan. Betyg: 3/5.

Film 4 av 100: Secret Window (2004) av David Koepp med Johnny Depp och John Turturro. En framgångsrik författare får en stalker på halsen. Denne bedriver till synes en långtgående utpressning med anklagelsen om att författaren stulit en berättelse av honom. Snyggt genomförd spänning som håller tittaren engagerad genom hela filmen. Betyg: 4/5.

Film 5 av 100: Döden på Nilen (2022) av och med Kenneth Branagh. Återigen får vi följa med när Hercule Poirot löser den avancerade mordgåtan på Nilen. Trots att den är kortare än John Guillermins filmatisering, så får vi lite mera bakgrundsinformation om Poirot. Ändå är filmen ganska tråkig. Miljöerna är vackra, men man får en känsla av att mycket är inspelat i en studio. Betyg: 3/5.

Film 6 av 100: The ninth gate (1999) av Roman Polanski med Johnny Depp och Frank Langella. En bokhandlare får i uppdrag av en excentrisk miljardär att undersöka tre gamla böcker som visar sig ha totalt nio skillnader. Det är frustrerande att se hur illa karaktärerna hanterar gamla böcker. Istället för bomullsvantar så röks och dricks det! Om de övernaturliga inslagen vore mer sansade så skulle detta vara en fullträff, men nu blir det en svag fyra. Betyg: 4/5.

Film 7 av 100: Hair (1979) av Milos Forman med Treat Williams och Beverly D’Angelo. Först blir man irriterad på alla hippies, men sen när Claude räddas från Vietnam-kriget av Berger, så börjar man förstå hur de tänker. Rätt bra musik, och mycket bra Rickenbacker-bas i musiken. Betyg: 3/5.

Film 8 av 100: Monty Pythons galna värld (1975) av Terry Gilliam och Terry Jones med Graham Chapman och John Cleese. En i det närmaste perfekt film, som möjligen dras ner av att den spelades in utan att manuset hade något slut, så helt plötsligt var det bara dags att stänga av. Resan dit är något utöver det vanliga: Ordvitsar, politik, satir, fyndiga situationer och oväntade vändningar! Ses bäst med goda vänner över öl. Betyg: 5/5.

Film 9 av 100: Gremlins (1984) av Joe Dante med Zach Galligan och Phoebe Cates. En uppfinnare och tillika väskdängare köper ett mystiskt djur i present till sin son. En nästan utomjordisk stämning skapas under filmens första scener, och filmen lovar mycket. Det mesta är bra genomfört och Jerry Goldsmiths musik passar utmärkt, men som helhet blir det tråkigt. Man bör ändå ha sett den. Betyg: 3/5.

Film 10 av 100: Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton (2021) av Hannes Holm med Simon Larsson och Jonas Karlsson. En utspädd kopia av Tage Danielssons film, som introducerar en massa onödiga logiska hål i berättelsen, trots att det inte behövs. En total katastrof, kan inte rekommenderas till någon! Betyg: 1 (svag) av 5.

Film 11 av 100: Det ‘perfekta’ vapnet (1984) av Willard Huyck med Dudley Moore och Eddie Murphy. En misslyckad ingenjör får äran för en teknisk lösning, vilket drar in honom i ett nät av dubbelspel. Filmen är klart bättre än sitt rykte, men du behöver förmodligen vara beredd på sexism och rasism. Roligt påskägg när Kate Capshaw fördriver tiden genom att nynna på signaturmelodin från Indiana Jones. Betyg: 3 (stark) av 5.

Film 12 av 100: Hereditary (2018) av Ari Aster med Gabriel Byrne och Toni Collette. Dottern i en välbärgad familj mister livet i en tragisk olycka. Familjen som redan innan plågades av en hel del problem, blir nu helt dysfunktionell. Frun i huset introducerar något som ska förändra saker till det bättre. Mycket bra, särskilt för att vara skräck, och stundtals riktigt otäck. Hade man inte försökt lite för hårt, särskilt mot slutet, hade detta varit en fullträff. Betyg: 4/5.

Film 13 av 100: Siste actionhjälten (1993) av John McTiernan med Arnold Schwarzenegger och F. Murray Abraham. Actionfilmsversionen av Den oändliga historien där en man flyttar sig in och ut ur filmer. Stundtals riktigt bra specialeffekter, ibland riktigt dåliga. Rätt kul, men för alldeles för lång. Betyg: 2/5.

Film 14 av 100: Twins (1988) av Ivan Reitman med Arnold Schwarzenegger och Danny DeVito. Två bröder separeras från födseln och får radikalt olika uppväxt, återförenas. De är varandras motsatser. En komedi som är inte är särskilt flabbig, utan mer kärleksfull. Riktigt trivsam att se, och man drar på mungiporna då och då. Rekommenderas! Betyg: 4/5.

Film 15 av 100: Holmes & Watson (2018) av Etan Cohen med Will Ferrell och John C. Reilly. Kul idé att ha en korkad Sherlock Holmes, men filmen hade behövt ett vettigt manus och ett par skämt. I princip 90 minuters längtan efter att eländet ska ta slut, och när det väl sker lämnar den inget kvarvarande intryck. Betyg: 1 (för att det är lägst på skalan, inte för att den förtjänar det) av 5.

Film 16 av 100: BlackBerry (2023) av Matt Johnson med Jay Baruchel och Glenn Howerton. En snabbsummering av mobiltelefonen BlackBerrys uppgång och fall. Filmen får sin energi av att man har en drös av karaktärer med olika motivation, som man låter interagera fritt. Till en början gillar man Jim, och hoppas att han lyckas få fart på affärerna, men ganska snart handlar även filmen om hans oförmåga att hantera framgång. Betyg: 4/5.

Film 17 av 100: Atlantis, den försvunna staden (1988) av Albert Pyun med Kathy Ireland och William R. Moses. En töntig flicka med pipig röst reser till Afrika för att leta efter sin far, och ramlar ner till jordens medelpunkt, där Atlantis ligger. Glasögonen gick sönder, så där nere blev hon snygg. Kul idé, men bedrövligt dåligt genomfört. Musiken gav dock en viss behållning. Betyg: 1/5.

Film 18 av 100: SuperNature (2022) av och med Ricky Gervais. En live-inspelning av en stand up-show. Han kämpar hårt för att framstå som en intellektuell fiende till woke-ideologin, men stryker sina fiender medhårs alldeles för mycket. Kort och gott, en alldeles för feg stand up-show för att intressera mig. Betyg: 3/5.

Film 19 av 100: Once upon a time in Hollywood (2019) av Quentin Tarantino med Leonardo DiCaprio och Brad Pitt. En hypotetisk berättelse om hur det kunde ha slutat om Charles Manson blev stoppad i tid. Kränkande bra! Betyg: 5/5.

Film 20 av 100: Häftigt drag i plugget (1982) av Amy Heckerling med Sean Penn och Jennifer Jason Leigh. Ganska bra, trots att filmen egentligen inte har någon handling. Ungdomar gör det ungdomar gör: Sex, drugs and rock’n’roll. Trevlig för stunden, men lämnar inget avtryck. Betyg: 3/5.

Film 21 av 100: Armageddon (2023) av och med Ricky Gervais. En live-inspelning av en stand up-show. Han börjar med att berömma sig själv för att hans förra stand up-show, SuperNature, var anti-woke. Å ena sidan lyckas han bättre med att distansera sig mot wokismen i denna föreställning, men skämten mellan hans berättande är färre. Några få gapflabb lyckades han dock med. Snäppet bättre än SuperNature, men inte en fyra. Betyg: 3/5.

Film 22 av 100: Jurassic Park III (2001) av Joe Johnston med Sam Neill och William H. Macy. Pojke försvinner under en äventyrsresa, hans föräldrar lurar en dinosaurie-expert att följa med på en räddningsexpedition. Den enda riktigt bra uppföljaren till Jurassic Park (1993), men av helt andra skäl. Detta är en orealistisk popcorn-matiné, men en utmärkt bra sådan! Betyg: 4/5.

Film 23 av 100: War Horse (2011) av Steven Spielberg med Jeremy Irvine och Peter Mullan. Pojke uppfostrar en häst, och får mot alla odds tillbaka honom efter Första världskriget. Vi får följa med när Spielberg gör sin grej till den milda grad att berättelsen hamnar i skym undan för känslorna som ska levereras. Jag ogillar att jag gillar den. Betyg: 4 (svag) av 5.

Film 24 av 100: Bohemian Rhapsody av Bryan Singer med Rami Malek och Lucy Boynton. En tillrättalagd filmatisering av Lesley-Ann Jones biografi om Freddie Mercury, som tyvärr inte är särskilt trogen boken. Filmen tar upp alla viktiga händelser under bandets karriär, men knyter ihop dem helt annorlunda. Den lyckas skapa ett engagemang kring en av rockhistoriens stora hjältar. Betyg: 5/5.

Film 25 av 100: Witchboard 2: Djävulens röst (1993) av Kevin Tenney med Ami Dolenz och Christopher Michael Moore. En ung och vacker kvinna får andlig kontakt med en mördad tidigare hyresgäst, men det visar sig att personen hon tror sig prata med aldrig har funnits, och att det är någon annan hon har kontakt med. Riktigt bra popcorn-film! Betyg: 3/5.

Film 26 av 100: Game night (2018) av John Francis Daley och Jonathan Goldstein med Jason Bateman och Rachel McAdams. Ytterligare en kul idé på ett rollspel, där vi egentligen inte vet vad som är på riktigt eller en del av spelet. Uppbyggnaden liknar den betydligt bättre Wild things från 1998. Lite väl krystade vändningar. Betyg: 3/5.

Film 27 av 100: What is a woman (2022) av Justin Folk med Matt Walsh. En dokumentärfilm som exponerar en dissonans mellan naturvetenskapen och humaniora i frågan om hur man avgör vem som är eller inte är en kvinna. Blev nyfiken på filmen efter att två journalister från Kalla Fakta (Carolina Jemsby och Karin Mattisson) nyligen skrivit en bok på ämnet. Är man intresserad av vetenskap, är denna film en intressant inblick i dagens amerikanska universitetsvärld, men den bjuder inte på mer än lite skrap på ytan. Betyg: 3/5.

Film 28 av 100: Amazonia (1985) av Mario Gariazzo med Elvire Audray och Will Gonzales. Västerländsk kvinna får blir kidnappad och får sina föräldrar dödade i Amazonas. Hon assimileras i stammen som kidnappade henne, men drivs av hämnd. Kul att ha sett, men inte särskilt bra. Betyg: 2/5.

Film 29 av 100: No place to hide (1992) av Richard Danus med Kris Kristofferson och Drew Barrymore. En hårdnackad snut skyddar ett mordoffers lillasyster, och en oväntad vänskap uppstår. Inte världens bästa story eller regi, men en perfekt kvällsunderhållning att fördriva tiden med. Betyg: 4 (svag) av 5.

Film 30 av 100: Elvis (2022) av Baz Luhrmann med Austin Butler och Tom Hanks. En intressant biografi över rockstjärnan Elvis Presleys uppgång och fall med fokus på Elvis manager, spelad av Hanks. Hanks är bra, men jag tyckte inte han passade för rollen. Sevärd, men borde ha klippts ner. Betyg: 3/5.

Film 31 av 100: Blood diamond (2006) av Edward Zwick med Leonardo DiCaprio och Djimon Hounsou. Olika intressen försöker komma över en eftertraktad ädelsten. Trots att filmen är lång, höll den mig fängslad rakt igenom, och det är jag inte bortskämd med! Betyg: 4/5.

Film 32 av 100: Midsommar (2019) av Ari Aster med Florence Pugh och Jack Reynor. Några kompisar följer med sin svenske vän till Sverige för att studera midsommarfirandet. Filmen är i princip Dödlig skörd (1973) fast dålig, och i Sverige. Rakt igenom skit. Betyg: 1/5.

Film 33 av 100: Reine & Mimmi i fjällen! (1997) av Magnus Skogsberg med Bertram Heribertson och Ing-Marie Carlsson. En svindlande resa där vi får följa Mimmis jakt på lyx och flärd, Reines engagemang för att leva upp till detta, och mitt i alltihop blir de indragna i en intrig med ryska dansbandsskurkar. Inte bra, men bättre än Midsommar (2019). Betyg: 1/5.

Film 34 av 100: Speed Zone (1989) av Jim Drake med John Candy och Donna Dixon. Vi får följa med på en biltävling på allmänna vägar. Förutsägbart och ganska händelsefattigt, men en och annan häftig bilscen. Blev sugen att se den med tanke på den prominenta rollistan, men det var inget vidare. Betyg: 2 (svag) av 5.

Film 35 av 100: En brud för mycket (1981) av Steve Gordon med Dudley Moore och Liza Minnelli. Ett överutnyttjande av att Moore är duktig på att spela full, vilket skohornas in i tid och otid. I filmen måste han välja mellan sin äkta kärlek och sin familjs förmögenhet, och efter mycket överspelande och en massa krystad humor, valde han kärleken. Stod ut för att jag tänkte tillbaka på sanna mästerverk som “Tjejen som visste för mycket” och ” Blåst på konfekten”. Betyg: 3/5.

Film 36 av 100: En brud för mycket II (a.k.a. Arthur – Skakad, inte rörd!) (1988) av Bud Yorkin med Dudley Moore och Liza Minnelli. En direkt fortsättning på filmen “En brud förmycket” (1981), men denna gång står mycket mer på spel, och nu är berättelsen både mer fullmatad och sämre. Moores karaktär är helt bedrövligt dåligt porträtterad, men på något vis lyckades denna skitfilm få mig att vilja fullfölja resan. För att se hur de trasslar ut eländet. Betyg: 2 (svag) av 5.

Film 37 av 100: Talk to me (2022) av Danny Philippou och Michael Philippou med Ari McCarthy och Hamish Phillips. Ungdomar använder en balsamerad hand för att prata med spöken. En s.k. 90-sekundersregel bryts direkt, första gången ritualen visas i bild, och under filmen får vi se konsekvenserna byggas upp och spelas ut. Spännande, men inte otäck, dock inget som engagerade mig. Personligen ogillar jag skräckfilmer som utspelar sig i smartphone-eran, men här lyckades man ganska bra med den biten. Betyg: 3/5.

Film 38 av 100: Råttatouille (2007) av Brad Bird och Jan Pinkava med Patton Oswalt och Lou Romano. Kökspojke lagar mat med hjälp av en oväntad vän – en råtta han räddat underlåtit sig att avliva. Helt briljant, och bedömd som barnfilm är det solklart full pott. Betyg: 5/5.

Film 39 av 100: Unga Astrid (2018) av Pernille Fischer Christensen med Alba August och Maria Bonnevie. En inblick i Astrid Lindgrens brokiga uppväxt, kantrad av både skicklighet och oförmåga att fatta goda beslut för framtiden. Förvånansvärt bra för att komma från Nordisk Filmproduktion, så även om berättelsen är bättre än genomförandet, är detta klart sevärt. Betyg: 4/5.

Film 40 av 100: Jättehajen – Vindsurfarnas skräck (1981) av Enzo G. Castellari med James Franciscus och Vic Morrow. Som “Hajen” från 1975. Ungefär samma handling, samma fantastiska regigrepp. Problemet är att vi har sett det förr, och inte minst att Castellari är betydligt sämre regissör än vad Steven Spielberg är. För den som vill ha mer av samma är detta ett bra val, men det är egentligen rätt dåligt. Betyg: 2/5.

Film 41 av 100: Järnladyn (2011) av Phyllida Lloyd med Meryl Streep och Jim Broadbent. Vi får följa Margret Thatcher på en resa med en ganska udda berättarstil och genom Thatchers eget perspektiv, inifrån. Som ung uppfattade jag henne som en skrämmande person, men idag kan jag, bl.a. tack vare denna film, uppskatta ett av de mest briljanta huvuden inom brittisk politik. Men är filmen bra? Sådär. Betyg: 3/5.

Film 42 av 100: Wonka (2023) av Paul King med Timothée Chalamet och Olivia Colman. En ung magiker försöker etablera en chokladaffär men hindras av bl.a. en korrupt hotelldirektör, en befintlig chokladkartell samt en oompa loompa som hävdar att han står i skuld. Filmen är trams och Chalamet sjunger monotont och dött, men Hugh Grant är lite smårolig. Betyd: 1/5.

Film 43 av 100: En mördares ansikte (1992) av Jud Kinberg med Brian Dennehy och Michael Riley. Gacy är en respekterad man i sitt samhälle, det är något med honom som inte står rätt till. Filmen, som är baserad på verkliga händelser, är en riktig nagelbitare, inte minst för mig som inte var bekant med berättelsen innan jag såg filmen. Dennehy är briljant. Betyg: 4/5.

Film 44 av 100: Hot Dog (1983) av Peter Markle med David Naughton och Patrick Houser. Filmen försöker skapa en story kring att man lyckats kontraktera en Playboy-modell att vara med. Resultatet blev något slarvigt om någon skidtävling. Mycket underhållning, till viss del ofrivillig humor, men det är naturligtvis inte stor konst. Betyg: 3/5.

Film 45 av 100: The Mask (1994) av Chuck Russell med Jim Carrey och Peter Riegert (och en terrier). En man hittar en mask som gör honom till en superhjälte, men det kommer till ett pris. Mannen i fråga, Stanley Ipkiss, misstänks för ett bankrån, och därefter får hans fiender tillgång till hans krafter. Dåligt manus, intressant genomförande – briljant insats av Carrey. Estetiken för tankarna till “Vem satte dit Roger Rabbit”. Betyg: 3/5.

Film 46 av 100: Dirty dancing (1987) av Emile Ardolino med Jennifer Grey och Patrick Swayze. Överbeskyddad flicka möter världsvan pojke, och en oväntad kärlek uppstår. Det mesta i den här filmen är helt klanderfritt – casting, kamera, skådespeleri, musik, manus och koreografi. Regin är ett ytterst svagt kort, till den grad att den ibland bjuder på ofrivillig humor, men eftersom helheten är så pass bra, så låter jag det passera. Betyg: 5/5.

Film 47 av 100: Showdown in Little Tokyo (1991) av Mark L. Lester med Dolph Lundgren och Brandon Lee. En kulturell japan (Lundgren) och en kulturell amerikan (Lee) ska stoppa en storskurk och skydda en kvinna. Helt briljant i sin enkelhet. Betyg: 4/5.

Film 48 av 100: Stjärnornas krig (1977) av George Lucas med Mark Hamill och Harrison Ford. En ung man får reda på att han tillhör en sida i ett långvarigt krig, och hamnar i en brokig skara av vänner när han beger sig ut i rymden för att strida. Mediokra skådespelarinsatser och många brister i storyn vägs upp av en makalös berättarstil och fängslande miljöer och specialeffekter. Betyg: 5/5.

Film 49 av 100: Det våras för världshistorien, del 1 (1981) av och med Mel Brooks. En samling sketcher från olika tidsåldrar spelas upp. De är så vansinnigt dåliga, att jag nästan tror att det är det som är själva skämtet. Men mot slutet bjuds vi på ett musikaliskt nummer under den spanska inkvisitionen som både är fyndigt och välgjort. Betyg: 2/5.

Film 50 av 100: Hot Rod (2007) av Akiva Schaffer med Andy Samberg och Bill Hader. En ung man lever under föreställningen att han är en stuntman, och tänker använda sina färdigheter för att samla in pengar till sin hjärtsjuke styvfar. Barnsligt och fullt av dråpligheter. Jag skrattade högt flera gånger. Bra soundtrack! Betyg: 4/5.

Film 51 av 100: Hur mår Bob? (1991) av Frank Oz med Bill Murray och Richard Dreyfuss. En psykoterapeut (Dreyfuss) tar sig an en patient (Murray) som lyckas ta knäcken på honom. Med tanke på de inblandade namnen hade jag förväntade mig mer, men den är ändå klart sevärd. Lite barnsligt, stundtals ganska roligt. Betyg: 4/5.

Film 52 av 100: Cat people (1982) av Paul Schrader med Nastassja Kinski och Malcolm McDowell. En stillsam skräckfilm i form av en nyinspelning av Rovdjurskvinnan (1942) där ett syskonpar återförenas och systern blir bekant med familjens mörka natur. Snygg filmad och blir aldrig tråkig, trots att det inte heller blir särskilt otäckt eller spännande. Betyg: 3/5.

Film 53 av 100: 9 till 5 (1980) av Colin Higgins med Dolly Parton och Jane Fonda. Doralee noterar hur chefen behandlar kvinnor illa, och kläcker idén att hämnas. Saker och ting blir givetvis både komplicerat och dråpligt. Drog på mungiporna mest genom hela filmen. Betyg: 4/5.

Film 54 av 100: Blommor av stål (1989) av Herbert Ross med Dolly Parton och Sally Field. Vi får följa ett gäng kvinnor i vardagen i södra USA. Till en början bygger filmen endast på deras personkemi och vänskapsrelationer, men helt plötsligt kommer olika typer av motgångar över sällskapet. Filmen är inte perfekt, och deras quickies är ibland lite väl mycket för mig, men det räcker definitivt till en stark fyra! Betyg: 4/5.

Film 55 av 100: Min stora kärlek (2001) av Bobby Farrelly och Peter Farrelly med Jack Black och Gwyneth Paltrow. Hal är en grabbig och ytlig man som, efter en trollformel, ser sina medmänniskors inre skönhet i stället för deras yta, och blir kär i en tjock tjej. Givetvis lär han sig något. Inte särskilt bra, men en kul resa. Ångrar definitivt inte att jag såg den. Betyg: 3/5.

Film 56 av 100: Avgrunden (1989) av James Cameron med Ed Harris och Mary Elizabeth Mastrantonio. Oljearbetare får ett sidouppdrag att leta efter en försvunnen undervattensbåt, men stöter på något helt annat. En fantastisk resa, men faller på ett långt och smetigt slut. Likt Terminator 2 (1991) är datoranimationerna långt mycket bättre än något som produceras idag. Betyg: 4/5.

Film 57 av 100: Mamma Mia! (2008) av Phyllida Lloyd med Amanda Seyfried och Meryl Streep. Flicka, som inte vet vem av tre män som är hennes far, ska gifta sig. Alla stolligheter varvas med dåliga ABBA-covers. Det försöker vara härligt och mysigt, men det är mest genant. Rekommenderas till dig som gillar Cats. Betyg: 1/5.

Film 58 av 100: Blind date (1987) av Blake Edwards med Bruce Willis och Kim Basinger. Kvinna blir galen av alkohol och lyckas förstöra livet för affärsman under en date. Kul idé men alldeles för orealistiskt och överdrivet. Filmen håller inte, men Willis är cool och Basinger är naturligtvis alltid trevlig att titta på. Betyg: 3/5.

Film 59 av 100: Stockholm (2018) av Robert Budreau med Ethan Hawke och Noomi Rapace. Utspelar sig i Sverige under tidigt 1970-tal. Två rånare tar tre personer gisslan i en bank, och gisslan väljer att samarbeta med rånarna mot polisen. Spännande, rolig och fyndig! Betyg: 4/5.

Film 60 av 100: Hellraiser (1987) av Clive Barker med Andrew Robinson och Clare Higgins. Ett par flyttar in i ett hus, och kvinnan upptäcker att sin avlidne svåger bor i väggarna uppe på vinden. Det visar sig att han plågas av demoner. Sansad och stabil berättarstil och en riktigt bra helhet. Betyg: 4 (stark) av 5.

Film 61 av 100: The Frisco Kid (1979) av Robert Aldrich med Gene Wilder och Harrison Ford. En rabbi ska ta över en församling i San Fransisco, och filmen bjuder på resan dit. Wilder är en naiv rabbi, Ford är en skurk med ett gott hjärta. Kan ändå inte rekommendera filmen. Betyg: 2/5.

Film 62 av 100: Pang i rutan (1987) av Joe Dante (med flera) med Arsenio Hall och Donald F. Muhich. Sketcher och kortare filmsegment som driver med dåliga science fiction-filmer från 1950-talet. Inte särskilt intellektuellt stimulerande, mycket torr humor. Inget jag skrattade åt, men det var väldigt trevligt att titta. Betyg: 3/5.

Film 63 av 100: Tjejen som föll överbord (1987) av Garry Marshall med Goldie Hawn och Kurt Russell. En överklasskvinna anlitar en snickare, men kan inte riktigt uppskatta jobbet han levererar. Han hämnas genom att exploatera henne i en svag situation. Budskapet är bra, filmen engagerar och kemin mellan Hawn och Russel är strålande. Rekommenderas! Betyg: 4/5.

Film 64 av 100: Moonwalker (1988) av Jerry Kramer (med flera) med Michael Jackson och Joe Pesci. Vi får se en samling musikvideos av en popstjärna (vars briljans inledningsvis bedyras av självaste Ronald Reagan). Popstjärnan blir tvungen att ta till handling för att stoppa den ondskefulla droghandlaren Mr. Big. Rätt tuffa specialeffekter, men ganska tramsigt. Betyg: 2/5.

Film 65 av 100: Road House (2024) av Doug Liman med Jake Gyllenhaal och Daniela Melchior. Nyinspelning av filmen med Patrick Swayze från 1989, men denna gång utspelar sig konflikten på Florida Keys och den handlar inte längre om maffian, utan om ett bygglov och skurkarnas konstruktionsplaner. Berättelsen är uppenbarligen ett hafsverk för att få till nyinspelningen, men det var rätt bra slagsmålsscener. Se originalet istället! Betyg: 2/5.

Film 66 av 100: Grottbjörnens folk (1986) av Michael Chapman med Daryl Hannah och Pamela Reed. En fruktansvärt komprimerad version av Jean M. Auels första bok i Earth’s Children-serien, där vi får följa en cromagnon-flickas uppväxt i en neanderthalstam. Berättelsen är bra, men kommer definitivt inte till sin rätt. Får en känsla av att filmen är gjord för den som läst boken och vill se viktiga delar illustrerade. Betyg: 2/5.

Film 67 av 100: The Handmaid’s Tale (1990) av Volker Schlöndorff med Natasha Richardson och Faye Dunaway. En dystopisk film ur ett sektperspektiv. Jag läste boken helt omedveten om att det fanns en film. Likt Grottbjörnens folk (1986) är filmen förmodligen någorlunda svårbegriplig för den som inte har förkunskapen, men det är ändå en rekommendation. Betyg: 3/5.

Film 68 av 100: Göta kanal eller Vem drog ur proppen? (1981) av Hans Iveberg med Janne Carlsson och Kim Anderzon. Två företag tävlar om ett kontrakt med en stor saudisk båtköpare, och vi förväntas heja på de mer anspråkslösa, som samtidigt jagas av kronofogden. Inte särskilt bra, men det är åtminstone ett bedårande barn av sin tid. Betyg: 3/5.

Film 69 av 100: Spy (2015) av Paul Feig med Melissa McCarthy och Raad Rawi. Administratör på säkerhetspolisen ber om att få göra ett skarpt uppdrag, som omedvetet saboteras av en f.d. agent. Man hatar sig själv för att det är ganska bra, för det är billiga poänger, stereotyper och anspelningar på snusk. Bra idé, bra skådespelare, regissören borde kölhalas för sin oförmåga att förverkliga sitt koncept. Trots allt, betyg: 3/5.

Film 70 av 100: Hajen (1975) av Steven Spielberg med Roy Scheider och Richard Dreyfuss. Turistort får problem med hajnärvaro, och sheriffen tvingas in i en balansgång mellan marknadens intressen och medborgarnas säkerhet. Nästan utomjordisk stämning i filmen, och förmodligen en av de bästa skräckfilmer som någonsin gjorts. Eller rent av en av de bästa filmer som någonsin gjorts. Betyg: 5/5.

Film 71 av 100: Natural Born Killers (1994) av Oliver Stone med Woody Harrelson och Juliette Lewis. En modern variant av Bonnie and Clyde författad av bl.a. Quentin Tarantino. Varken Robert Downey Jr. eller Tommy Lee Jones passar in – den sistnämnde borde vara Dean Stockwell. Både Harrelson och Lewis är briljanta och helheten räcker nätt och jämnt till en femma. Betyg: 5/5.

Film 72 av 100: Fletch är tillbaka (1989) av Michael Ritchie med Chevy Chase och Julianne Phillips. Fletch säger upp sig för att leva på ett arv, men hamnar på kollisionskurs med ett korrupt nätverk. Manuset är proppfullt med roliga situationer och filmen är kryddad med skickliga skådespelare som Hal Holbrook och R. Lee Ermey, men av någon anledning lyfter det inte riktigt till samma höjd som föregångaren från 1985. Betyg: 3/5.

Film 73 av 100: Överlagt mord (1995) av Marc Rocco med Kevin Bacon och Christian Slater. En man anklagas för mord, hamnar i isoleringscell och bryts ned. Advokat engagerar sig gärningsmannens upprättelse. Fängslande berättelse, hyfsat bra genomförande. Betyg: 4/5.

Film 74 av 100: Ett sista race (2023) av Edward af Sillén med David Hellenius och Malin Åkerman. Ett skäl att delta i en biltävling uppstår, och tittaren får följa med. Betydligt bättre än du förväntar dig, men som vanligt när det gäller svensk familjefilm är det juvenilt, eller kanske rent av efterblivet. Inget hänger ihop. Räddas av snyggt kameraarbete. Betyg: 2/5.

Film 75 av 100: Ta fast tjuven (1955) av Alfred Hitchcock med Cary Grant och Grace Kelly. En tidigare juveltjuv blir återigen misstänkt för brott, och måste bevisa sin oskuld. För det mesta rätt bra, men vissa monologer låter som föreläsningar, vilket tillfälligt saboterar filmmagin. Betyg: 4/5.

Film 76 av 100: Svarte Orms julsaga (1988) av Richard Boden med Rowan Atkinson och Tony Robinson. En god och uppskattad samhällsmedborgare besöks av ett spöke, och bestämmer sig därefter för att bli ondskefull för att kunna njuta av livets goda. Skrattade gott! Betyg: 4/5.

Film 77 av 100: När lammen tystnar (1991) av Jonathan Demme med Jodie Foster och Anthony Hopkins. Ung polis tar hjälp av en noga inspärrad läkare för att hitta en sadistisk seriemördare. Många små ledtrådar kastas mot tittaren och både Foster och Hopkins är briljanta, men Foster uppfattas som mer trovärdig. Betyg: 5/5.

Film 78 av 100: Hårda bud (1986) av John Irvin med Arnold Schwarzenegger och Kathryn Harrold. Mark Kaminski fick sparken från FBI och jobbar som sheriff, till sin frus stora förtret. Han blir erbjuden sitt gamla jobb, mot att han spränger maffian i Chicago. Egentligen rätt dåligt genomförande, men man får ju de sedvanliga explosionerna. Och Arnie. Betyg: 3/5.

Film 79 av 100: Paint (2023) av Brit McAdams med Owen Wilson och Elisabeth Henry. En landskapsmålare förlorar sitt tv-program för en ny ung förmåga, och försöker hantera att han förlorat det som är viktigt för honom. Har läst mycket negativ kritik, men tyckte själv att det var en trevlig resa och en klart sevärd film. Betyg: 3/5.

Film 80 av 100: Ett herrans liv (1979) av Terry Jones med Graham Chapman och John Cleese. Den kristna profetians uppfyllelse är så viktig att anhängarna springer på varenda boll, och i denna film råkar det vara en fattig halvjudisk pojke vid namn Brian. Definitivt inte en perfekt film, men den bjuder på dråpligheter (t.ex. en stening) som gör att den nätt och jämnt lever upp till full pott. Filmen finansierades av gitarristen från The Beatles! Betyg: 5/5.

Film 81 av 100: Voyage to the Prehistoric Planet (1965) av Curtis Harrington och Pavel Klushantsev med Basil Rathbone och Faith Domergue. Tre rymdskepp är på väg till Venus, varav ett förolyckas. Mycket brottningsmatcher med plastvarelser. Känns mer 30-tal än 60-tal. Betyg: 1/5.

Film 82 av 100: I’m Telling You for the Last Time (1998) av Marty Callner med Jerry Seinfeld. En stå upp-show från Seinfelds storhetstid. Han klarar att göra tam och ofarlig humor, men ändå vara rolig. Betyg: 4 trygga millennialsäkra rum av 5.

Film 83 av 100: Unfrosted (2024) av Jerry Seinfeld med Isaac Bae och Chris Rickett. I ett alternativt 1960-tal tävlar två frukostflingstillverkare, Kellogg’s och Post, om konsumenternas hjärtan. Högt tempo, många roliga detaljer och lagom många skratt. Betyg: 4/5.

Film 84 av 100: Malibu Express (1985) av Andy Sidaris med Darby Hinton och Sybil Danning. Vi får följa privatdetektiven och tillika kvinnotjusaren Cody när han utreder en teknikläcka till Ryssland. Tyckte det var rätt trevlig lätt underhållning, men med tanke på alla närbilder på kvinnobröst, är det rimligt att tänka att den är gjord för mindre tv-apparater. Kände mig nästan lite kvävd. Betyg: 2 (svag) av 5.

Film 85 av 100: The Room (2003) av och med Tommy Wiseau. En stilig och framgångsrik mans liv stjälps omkull på grund av ett själviskt fruntimmer. Påstås vara en svart komedi, men filmen är så pass dålig att man undrar om inte komedin är ofrivillig. Dåligt, men kul att se! Betyg: 2/5.

Film 86 av 100: The Disaster Artist (2017) av James Franco med Dave Franco och Seth Rogen. En komisk dramatisering av hur filmen The Room blev till. Bjuder både på pikanta detaljer från inspelningen och tragikomiska illustrationer av Tommy Wiseaus arbetssätt. Riktigt bra, men helt klart bäst om du är påläst på The Room. Betyg: 4/5.

Film 87 av 100: Sausage Party (2016) av Conrad Vernon och Greg Tiernan. Vi får följa några vardagen för halvfabrikatsmat i en berättelse som både är full av snusk och övervåld. Filmen är egentligen rätt kass, och om du skrattar är du en lika dålig människa som jag är. Betyg: 3/5.

Film 88 av 100: Drömkåken (1993) av Peter Dalle med Björn Skifs och Suzanne Reuter. Man köper hus och får motgångar både på det hustekniska planet och med familjen som följd. Produktionen kan knappast ha trott på idén själva, för de kände sig manade att slänga in en helt onödig parallell berättelse om terrorister. Några roliga scener och repliker, men det är allt. Betyg: 2/5.

Film 89 av 100: The Girl Most Likely to… (1973) av Lee Philips med Stockard Channing och Edward Asner. En ful flicka blir frånstött, råkar ut för en olycka, får plastikkirurgi, blir snygg, och hämnas på alla som varit elaka mot henne. Det stora problemet med storyn är att en så pass intelligent och sympatisk flicka rimligtvis ha varit beundrad redan innan hon var snygg. Hämnscenerna fungerar inte, men resan dit är bra. Betyg: 3 (stark) av 5 – en rekommendation.

Film 90 av 100: Sting (2024) av Kiah Roache-Turner med Jermaine Fowler och Ryan Corr. Det enda bra med filmen var introduktionen med den gamle damen som ringde hantverkare. Väl igång, annonserade den att den skulle vara ungefär som Little shop of horrors, fast med spindlar i stället för blommor, men det blev mest skit. Platt berättarstil, räddas av hyfsade skådespelarinsatser. Betyg: 2/5.

Film 91 av 100: Ett päron till farsa på semester i Europa (1986) av Amy Heckerling med Chevy Chase och Beverly D’Angelo. En amerikansk familj vinner en Europa-semester på tveksamma grunder. Den humor som fungerar är när familjens överhuvud, Clark Griswold, försöker passa in i en omvärld han inte förstår. Den humor som inte fungerar är alla gimmickar som skohornats in i filmen, möjligtvis undantaget Ballard Berkeley från “Pang i bygget” som var riktigt bra. Eric Idle tillför inget. Betyg: 4/5.

Film 92 av 100: Octopussy (1983) av John Glen med Roger Moore och Maud Adams. En av de bättre Bond-filmerna med Moore och hans näst sista insats som agent 007. Fantasifull, actionpackad, men på tok för lång. Snäppet sämre än hans sista, Levande måltavla (1985). Bond lyckas stoppa en attack mot en NATO-bas. Sevärd, men medioker. Betyg: 3/5.

Film 93 av 100: Snuten i Hollywood (1984) av Martin Brest med Eddie Murphy och Lisa Eilbacher. En polis från Detroit dras in i en kriminell härva i Beverly Hills, och hans arbetssätt skapar en viss kulturkrock. Engagerande från början till slut, en solklar fullträff! Betyg: 5/5.

Film 94 av 100: Snuten i Hollywood II (1987) av Tony Scott med Eddie Murphy och Brigitte Nielsen. Polis från Detroit finner personliga skäl att hjälpa Beverly Hills-polisen att knäcka en rånliga. Aningen svagare film än sin föregångare, men den bjuder på en riktigt bra resa! Betyg: 4/5.

Film 95 av 100: Snuten i Hollywood III (1994) av John Landis med Eddie Murphy och Theresa Randle. Igen finner en polis från Detroit personliga skäl att hjälpa Beverly Hills-polisen efter att hans chef blivit mördad och spåren leder dit. Bra och actionpackad öppning, men är i övrigt lite småkrystad. Betyg: 3/5.

Film 96 av 100: Snuten i Hollywood: Axel F (2024) av Mark Molloy med Eddie Murphy och Taylour Paige. Axel Foley finner ytterligare ett skäl att besöka Beverly Hills. Denna gång handlar det om hans dotter. Filmen bjuder på många möten från tidigare filmer, men fick mig inte att dra på mungipan särskilt många gånger. Mycket action men tröttsam berättarstil. Hyfsat bra skådespeleri, svagt manus, obegripligt dålig regi. Betyg: 2/5.

Film 97 av 100: Jurassic Triangle (2024) av Victor De Almeida med Chrissie Wunna och Danielle Scott. En grupp människor kraschlandar på en öde ö, som ständigt besöks av demonliknande monster och dinosaurier från en annan dimension. En efter en faller de offer för dessa monster. Ingen som är inblandad i denna filmproduktion verkar bry sig nämnvärt. Betyg: 1/5.

Film 98 av 100: Katten Gustaf – Filmen (2024) av Mark Dindal med Chris Pratt och Samuel L. Jackson. Vi får se hur Jon och katten Gustaf lär känna varandra, vi får följa med ut på ett äventyr med diverse karaktärer, bl.a. Gustafs far. Som alltid när det gäller Hollywood, lyfter filmen rollfiguren ut från den miljö vi är van att se honom. Ganska snabbt inser jag att filmen inte vänder sig till hela familjen, utan anstränger sig hårt för att tillgodose små barn, men jag kan inte tänka mig att den gör det särskilt bra heller. Betyg: 2 (svag) av 5.

Film 99 av 100: Cat’s eye (1985) av Lewis Teague med James Woods och Drew Barrymore. Tre från varandra oberoende berättelser knyts ihop av en gemensam nämnare. En man försöker sluta röka, en annan råkar ut för utpressning, och en flicka hemsöks av ett troll som bor i väggen i hennes rum. Bra skådespelarinsatser, bra berättelse (Stephen King!) och riktigt spännande! Betyg: 4/5.

Film 100 av 100: Gift med maffian av Jonathan Demme med Michelle Pfeiffer och Alec Baldwin. Kvinna försöker fly undan maffian och slår sig efter mycket om och men ihop med en FBI-agent. Rollfigurerna är roliga, men filmen lyfter aldrig riktigt. Det är en del starka namn inblandad i produktionen, bl.a. dyker Meat Loafs parhäst Ellen Foley upp i en roll, och musiken är skriven av ingen mindre än David Byrne. Betyg: 3 (svag) av 5.

Se även: 100 filmer (2023-10-08)

Categories: Pop culture